konsert
Stockholms jazzfestival
Skeppsholmen, 19/7
Det intensiva regnet upphör och Gugge Hedrenius Rhythm &Blues Jazz Orchestra intar scenen på Skeppsholmen -- kan man tänka sigen bättre öppning på jazzfestivalen? Knappast! Veteranen Hedreniusverkar ha fått en nytändning, och vilken imponerande laguppställninghan presenterar.
Hans storband hördes på den här festivalen redan i dess barndom för25 år sedan, underbart att konstatera att de fortfarande låterhungriga. Annars var det två svenska jazzsångerskor som satte sinprägel på mycket av inledningskvällen. Kanske var det lite olyckligtatt placera Rigmor Gustafssons och Jeanette Lindströms set intillvarandra.
Gustafsson beledsagades av Jacky Terrasons trio, med vilken honganska nyligen gjort en uppmärksammad cd med Burt Bacharachlåtar. Detkänns bra att konstatera att de positiva omdömen som den inspelningenfått inte varit överdrivna. "Ill never fall in love again" höll signära originalet, medan andra nummer säkert skulle fått upphovsmannenatt häpna och bli glad.
Jeanette Lindström sjöng däremot endast originalkompositioner,innehålls-rika och ofta intrikata. Hennes kvartett spelade med mycketluft i arrangemangen och gav varandra stort utrymme. Det fanns ändåplats för ett rejält utspel, inte minst från trumpetaren StaffanSvensson. I en av höjdpunkterna, "You could rely on me" som Lindströmutförde på duo tillsammans med pianisten Daniel Karlsson, skapades enintim stämning som man trodde var omöjlig på en så stor scen.
Som sångerska ger hon ett modigare intryck än Gustafsson, honimproviserar och riskerar mer. Men eftersom musiken samtidigt helatiden är så trevande och sökande tycker jag att Rigmor Gustafssonskoncept fungerar bättre i ett festivalsammanhang.
Och så avslutade publikmagneten Lauryn Hill tisdagskvällen.Publikrekord och enorm trängsel? Ja, alla sittplatser togs bort för attbereda så mycket utrymme som möjligt. Enorm volym med ett basregistersom möblerade om inälvorna? Ja. Imponerande show med ljus, utstrålningoch publikkontakt? Otvivelaktigt. Respons och jubel från en saligåhörarskara? Absolut. Jazz? Nja, men etiketter är möjligenointressanta. Men var det bra och stimulerande, gav det mersmak? Nej,inte så speciellt, varken för mig eller många andra som efter ett parenahanda nummer sökte sig mot utgången.