På scenen kliver ett välklätt, kostymerat band som likt musiken har starka drag av 60-talet. Inledningen trevar lite, både från bandets och från den ganska fåtaliga publikens sida. Vi leds med stolthet och lekfull glädje av trombonisten Viktor Brobacke och saxofonisten Gustav Bendt. Det dröjer några låtar att etablera en känsla, ett sväng, men som sedan fortsätter genom hela konserten. Man balanserar fint mellan snabbare ska, slöare rocksteady och smäktande lovers rock.
Instrumentala låtar varvas med sånger med såväl spröda, fina Anna-Maria Espinosas stämma som Whales Ofilis själfulla sång och snabba toast. Bandets och Anna-Marias insats på gamla mexikanska hitten "Perfidia" är lysande. Drivet i Whales version av Tenor Saws "Golden hen" känns helgalet och helrätt.
Bitvis går intensiteten i konserten ner, bandet hittar sitt välpålästa grundsväng för att sedan ta ny fart. Den glesa publiken och det faktum att det är en vanlig tisdagskväll gör att jag några gånger skruvar lite på mig. Tur då att Papa Dee dyker upp, skruvar upp tempot och gör en röjig kombination med Whales i John Holts "Ali Baba". Ordningen återställd.