För att ha väntat på Deportees ända sedan 7 december då bandets spelning på Platens ställdes in är publiken ovanligt städad när grabbarna från Umeå äntrar scenen.
Men å andra sidan bjuds vi inte på några utsvävningar från deras sida heller, även om den norrländska lite aviga charmen lyser igenom ibland. Om senaste skivan andas countryrock á la Loosegoats så är Deportees live lite rockigare än så.
De två brödraparen har även förstärkning av gitarristen Anders Pettersson och trumslagaren Thomas Hedlund på scenen, vilka medverkar till att ge det hela en skramligare känsla.
Två snabba låtar inleder setet, men farten som vi fick upp falnar snabbt när gruppen drar ned tempot rejält i de följande numren. Ett av dessa är dock den utmärkta "Damaged goods" med sin medryckande, gungande refräng så jag är böjd att förlåta dem.
Publiken verkar också överslätande och det anas visst småsväng i leden, även om det känns lite avslaget. Jag vet inte om det beror på att det är en helt vanlig onsdag, de kanske inte har begreppet lill-lördag i Umeå? Det känns i alla fall som om gruppen inte riktigt tänder till utan det är lite småmysigt sådär.
En halvtimme in i spelningen händer det något. Spärrarna verkar släppa, bandet ser ut att ha roligt för första gången och delar av publiken börjar dansa. De snabba numren kommer igen och det är där det är roligt att se gruppen. Det enda som gnager inom mig är det överdrivna användandet av falsettsång. Men man kan väl inte alltid få som man vill.
PERNILLA DAVIDSSON