Poeten, musikanten, kompositören, målaren och den store glädjespridaren Gösta
Linderholm gjorde i onsdags kväll succé vid en nästan slutsåld konsert i Motala.
Två saker gladde mig mest: Göstas charm och bandets ensemblespel.
Gösta Linderholm har med åren blivit en underhållare av stora mått.Hans pendlingar mellan hemmet i Vaxholm och fritidshuset i Provence gerhonom ny kraft att skapa, och att dela med sig.
Hans klarinettspel är inte lysande, men hans texter är det.
Med spelglädje, skämt och allvar bjöd Gösta och bandet på ett riktvarierat program. Där fanns hederlig, gammal svängjazz i "I gonna sitright down and write myself a letter" och "Gamle Charlie sjungerblues", en stillsammare, underbar tolkning av Duke Ellingtons "Saratogaswing" (med kvällens bästa tenorsolo av Erling Ribbing) och så detmedryckande, typiskt linderholmska i "Då satte jag på mig skorna ochbörjade steppa" samt "Rulla in en boll och låt den rulla".
Med sådant låtmaterial, bra musiker och ibland roligt mellansnack, kan det bara gå på ett sätt.
Det blir succé.
Extranumren var givna allsångslåten "Brittas restaurang", följd av"When the saints...", den senare med fyra tonartsbyten, och det var noginte långt ifrån att taket lyfte sig.
En salig publik vandrade ut ur lokalen, och i foajén sålde Göstaskivor med sådan fart att han inte hann stoppa ner pengarna i fickorna.
Det såg ut att vara angenäma problem. Den här miniturnén med fem konserter slutade i går i Nyköping.
Men vänner av Sveriges jazzband kan planera in en sommarkväll i Stockholm, då bandet i flera månader spelar på en av ångbåtarna.
Sveriges jazzband består av Eddie Bruhner, trumpet och sång, GregerRöhr, trombon, Erling Ribbing, tenor, sopran och klarinett, JanneSjöblom piano, Bengt Hansson, bas och gitarr, samt Jesper Kviberg,trummor och tvättbräde.
Gösta Linderholm och Sveriges jazzband har funnits i 35 år.