Förband: Simon Wallin, Håkan Maas
1 november
Utanför på Drottninggatan är det november och regn. Inne på Palatset lever sommaren. Det är i alla fall så det känns när Aguson & Stormen uppträder.
Liveklubben är denna kväll helt vikt till lokala förmågor: Simon Wallin som spelar egna och andras trubadursånger, Håkan Maas som ägnar sin stund i rampljuset åt rock med enkla, repetitiva texter. Och så kvällens huvudnummer: Aguson & Stormen som bjuder på pop med viss lokalprägel, och tonvis av spelenergi.
Aguson, med förnamnet Peter och det utskrivna efternamnet Augustsson, är Linköpingsbon som hunnit ge ut tre skivor och byta kompband från Östra Ågatan Band till Stormen. Oaktat kompband handlar dock mycket av Aguson & Co om just Aguson själv. Även om kompbandet numera heter Stormen, så är det Aguson som rör sig som ett yrväder och en virvelvind över scenen. Och det är just det som är Agusons storhet: Han är ett energiknippe och en underhållare av rang. Med enkla fraser, gitarriff som inte tillhör den högre skolan men ändå känns nyuppfunna och ett sångsätt som vägrar pruta på glädjen, levererar Aguson & Stormen musik som fötterna vill spontandansa till. Man blandar låtar från samtliga utgivningar, där ”Sitter på molnen” som avslutande sång sticker ut som den främsta kompositionen, medan det i övrigt är svårt att skilja på nytt och gammalt material.
Agusons röst är egentligen mer den berättande trubadurens än rocksångarens, och stundtals för musikstil och sångsätt tankarna till 90-talets naivitetspop (Pontus & Amerikanerna, Shutrick och liknande). Men alltigenom blommar Aguson & Stormen i sin spelglädje och låter sommaren liksom sippra ut i novembernatten.