Glädjeyra och dansfest

RubiesHerrgårn, 3/4

Konsert2008-04-04 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En innerlig och barnslig glädje rådde på Herrgårn under torsdagskvällen. Kvällen inleddes med värmande folkmusik från svenska Blood Music och avslutades med ren dansant energi från Rubies. De senare består främst av sångerskan och keyboardisten Simone Rubi samt basisten Terri Loewenthal, som tidigare har spelat tillsammans i bandet Call and Response.

På Herrgårn serverade de elektronisk Marit Bergman-pop med kraftiga folk- och funkinfluenser, allt hämtat från debutskivan “Explode from the Center". Här var dock explosionen snarare dirigerad till scenens mittpunkt, där bandet huserade vilt. När Simone på kraftig amerikansk brytning gör ett spontant framträdande av det svenska ordet “tjenare" är det riktigt svårt att inte känna sig lite förälskad.

För helst vill man stoppa ned de två frontfigurerna i byxfickan för att plocka fram dem i hemmets lugna vrå vid minsta nedstämdhet. Dessa kvinnor, med sina tuschteckningar i ansiktet och glittriga pannband, vore effektivare än Prozac. Glädjeyran på scen smittar under kvällen snabbt av sig till dansgolvet, särskilt vid det enda extranumrets elektroniskt och repetitivt pulserande melodi. Plötsligt vinkar rubinerna upp två kvinnliga konsertbesökare på scen och allt känns som en härlig hemmafest i någons vardagsrum. När de sista tonerna dör ut efterlämnas ett visst mått av sorgsenhet över att ens fickor inte rymmer två tjejer från Kalifornien som hade kunnat göra hemfärden mycket varmare.