Stefan Sundströms beryktade Norge-exil har inte bara smittat av sig på nya skivan ”Under radarn”. När han äntrar Gardens scen på lördagskvällen är det mot en backdrop som skriker av naturromantik. Och vi får under spelningens gång höra många av de nya spåren.
Men det står snart klart att han ändå är fast rotad i sin egen Rolling Stones-sfär.
Men innan det var dags för det fick vi i och med Skator, se en uppvisning i hur mycket Led Zeppelin det går att låta för en ensam tjej med akustisk gitarr, sjungandes på svenska.
Bland Sundströms nya material står ”Hej hej hej Lou” ut som en av de främsta topparna i tidigare nämnda sfär. Den framstår faktiskt som smått lysande live. Någon halvtimme in i spelningen går bandet av scen, med undantag för Stefan Sundström själv plus en gitarrist. Det är dags för duon låtar från ”Ingenting har hänt”; ”Blonde” och ”Alla ska i jorden”. De har ett så vemodigt och outgrundligt mörker att de framkallar kårar, och utgör en stark kontrast till den annars uppsluppna stämningen som råder mellan bandet och publiken.
Avslutningen av konserten koncentreras på de mer typiska och klassiska Stefan Sundström-numren, bland annat ”Amors pilar” och ”Babyland”.
Även om de i jämförelse med det senare materialet framstår som något lättviktiga, får de en hedrande behandling och visar att Stefan Sundström verkligen är en artist som är värd att ge en chans live – han är så mycket mer än den vissjungande proggaren med underfundiga texter som han ofta reduceras till.