Konsert
Östgöta Blåsarsymfoniker, sopran Elin Rombo, dirigent Giordano Bellincampi, konferencier Cecilia Frode
Betyg 3,5
Crusellhallen Linköping 5/1
Mina intryck från tidigare består också: en orkester av hög klass som är beroende av vilken musik de får upplagd på notställen. Då menar jag inte att de deras kompetens i sig själv skulle svikta, för det gör den inte! Men den här typen av besättning fyller helt enkelt inte operauvertyrerna av Verdi och Puccini med den kolorit och dynamik de från början rymmer – det blev lite endimensionellt, trots en övertygande ledning av Bellincampi. Än mer gällde detta i uvertyren till Mozarts ”Trollflöjten”.
Elin Rombos arior av samma tonsättare fungerade bättre. Och det sprakade härligt om deras insatser i Bernsteins amerikanskt klingande ”Candide” och i styckena ur ”West side story”, kanske alla tiders bästa musikteater - Bernstein var en av förra århundradets största musiker, om ni frågar mig!
Den med utstrålning rikligt försedda Elin Rombo sjöng betagande i pärlan ”Toscas bön” av Puccini. Utspelet och de glänsande höjdtonerna i den tekniskt krävande arian ur Verdis ”La Traviata” gav mig lust att få uppleva henne agerande i en hel operaföreställning. ”Nattens drottning” var inte fläckfri, och Olle Adolphsons ”Karlsson evig vår” var balans på slak lina – men hon klarade det.
Cecilia Frode presenterade lågmält och med allvar, det kändes genomtänkt och mycket av det hon sa var klokt och värt att begrunda.