Fröding - texter i musikalisk inramning - det förefaller nästan självklart; ytterst få skalder har ju skrivit så musikaliskt som han.
Susanne Saikoff och Trio Ancker hade valt drygt dussinet Fröding-texter och till dem musik av Bach, Beethoven, Schubert, Sibelius, Kodály och Schnittke.
Textvalet var rimligen avsett att illustrera skaldens syn på sig själv (främst "Gitarr och dragharmonika" och "En Ghasel"), hans hembygdsdiktning och den sjuke Fröding. Susanne Saikoff reciterade på ett inkännade och återhållsamt sätt. Det vardagliga, i en mening konstlösa föredraget var verkningsfull, och värmländskan föreföll autentisk.
Musikvalet gjorde i förstone ett överraskande intryck. De två avsnitten ur en Sibelius-svit gavs en nordisk och ljust idyllisk prägel. Också om man är frågande inför det stämningsmässiga sambandet mellan "Världens gång" och Allegrot ur Beethovens op 9 nr 3, var det inte svårt att uppskatta engagemanget och skickligheten i trions spel.
Partierna ut "Räggler och paschaser" hade sällskap med dels en uppländsk folkvisa, dels ett intermezzo för stråktrio av Kodály. Här musicerades med fin säkerhet, både känsligt och friskt. Och Allegrot ur Schuberts B-durtrio gick väl ihop med texter ur "Strövtåg i hembygden".
Ur Bachs "Goldberg-variationer" spelades både arian och variationerna 1 och 3 som beledsagade "En Ghasel"och "En kärleksvisa".
Starkast intryck gjorde Adagiot ur Schnittkes stråktrio från 1985, som på ett nästan kusligt sätt gav musikalisk relief åt Frödings idealitet, skönhetssträvan och stundom plågade sinne. Och som det spelades här: med stort allvar och intensivt utspel.
Det var, om man så vill, gitarr och dragharmonika i Schnittkes tappning!
Per Olov Backman