Christer Sjögren är i fin form. Röstmässigt bland det bättre jag harhört honom på länge, och mellan låtarna var han nästan skönt avslappnad.
Så vänner av Christer Sjögrens numera mullrande baryton får sittlystmäte. Huruvida den nya låtmixen med mer Elvis än tidigareuppskattas låter jag dock vara osagt. De stora applåderna kom inteförrän han sjöng sina gamla godingar från Vikingatiden.
Men vägen dit hade sina poänger.
Materialet som framfördes har Christer testat tidigare på storpublik. Tre fjärdedelar av konserten växlar mellan kända FrankSinatra-låtar och den nya Elvissatsningen.
Här vann i mina öron Sin-atra-avdelningen. Christer och hans nyakompletta band med brass, stråkar och doaflickor svängde bättre än derockade.
Ett exempel var "Love me tender". Bra sjungen av Christer, menbandet skramlade, och kombinationen var inte bra, vare sig i Memphis,Karlstad eller Linköping.
Ett bättre exempel hördes i en av de få svensktextade Sinatra-låtarna, nämligen Östen Warnerbrings "Sommarvind".
Den är ju underbar och hade i denna tappning bara ett fel -- onödiga volym- toppar.
Östens text tycker jag beskriver en mjuk och sjön sommarvind, menChrister och bandet fick efter en stund upp den i orkan- styrka.
Det där är tidens trend och den får vi tydligen leva med ett bra tagtill. Jag stördes av upprepningen i detta avseende. Det blev en onödigmonotoni. Låten "Strangers in the night" är utmärkt i en konsekventdämpad, och då enbart vacker version. Men efter några takter gasadeChri- ster och bandet på för fullt.
Till slut blev dock igen-kännandets glädje stor i den mognapubliken. Det var när Christer sjöng det bästa ur Vikingarnas kramgoarepertoar.
Runt 600 personer hade köpt nära 400-kronorsbiljetter tillpremiärkvällen. I kväll kan det bli slutsålt, för mer än 1 000biljetter har sålts i förköp.