Harptrion Vi Tre
Hättorps gård, Tjällmo 17/3
Harpa, viola och flöjt - en kanske inte så vanlig kombination, men bra lät det om den här samspelta trion. Begreppet "kammarmusik" blev bokstavligt i Hättorps av åhörare fullpackade salong, något som till exempel resulterade i att ingen barmhärtighetens akustik fanns för musikerna att dölja sig i.
De inledande styckena av Telemann och Devienne, kallad "den franske Mozart", kändes alltför sakligt framförda och gav inga djupare intryck. Carl Philipp Emanuel Bachs musik har på flera sätt samma tonläge som Telemanns, men satsen ur hans "Hamburgersonat" som harptrion spelade var mer originell och musikantisk än det mesta av den senares massproduktion.
Ett välkommet spårbyte gjordes i och med Caliendos "Tango Americana". Någon eldig variant var det knappast fråga om, snarare en stiliserad och städad sådan. Jag hade gärna sett ett större utspel och mer emotioner.
Men samtidigt: i det återhållna uttrycket låg en inneboende energi och ruvade, och kanske var det mer spännande att få den antydd än fullständigt exponerad.
I programmets senare del kom harpan mer till sin rätt när den klev ur basso continuo-skuggan.
Harpans klang och skönhet förtrollar, och dessutom är harpistens arbete fascinerande rent visuellt. Mozarts "Konsert för flöjt och harpa" har tidvis haft låg status bland konnässörerna, men en mer älskvärd melodik än i dess andra sats kan jag inte tänka mig. Här spelade Ingrid Lindskog på sin harpa såväl den ena solostämman som en transkriberad orkestersats - hur vackert som helst!
Gunnar Ekermo