Babettes kafferi, Linköping
27 februari
– Det är något speciellt med Linköping och alla kyrkokonserter. Förra gången jag sjöng här var i den stora kyrkan vid torget (hon menar S:t Larskyrkan) och i kväll är ni välkomna hit till den här fina gamla lokalen (Baptistkyrkan), inleder Sarah Riedel.
Hon vet knappast hur rätt hon har. Linköping har verkligen ett rikt musikliv och det manifesteras ofta just i kyrkorna. Men det ena utesluter förstås inte det andra. Goda musikanter utifrån är förstås också välkomna. Denna lördagskväll är vi ett 50-tal förväntansfulla i publiken.
Sarah Riedel har tagit stora kliv framåt sen spelningen i S:t Lars med pappa Georg. Både som scenartist och låtmakerska. I höstas gav hon ut skivan ”Genom natten”. Den blev Grammisnominerad, men blev i slutändan slagen av Sven-Bertil Taube och Norrköpings Symfoniorkesters ”Hommage”.
Sarahs musikpartner på ”Genom natten” är pianisten/arrangören Martin Hederos (en gång i The Soundtrack of our lives). Ingen skugga må falla över den lyhörda kvartett som följer Sarah här på Babettes, men något går förlorat utan Hederos dröjande, begrundande spel.
Sarahs låtar kan beskrivas som små noveller och handlar om kärlek, längtan och drömmar. Det är modigt att skriva så utelämnande om uppbrott och knepiga relationer. Men denna kväll tycker jag att det blir för mycket av det bitterljuva. Mot sången och musiken i sig har jag inga invändningar, Sarah sjunger ibland svidande vackert och rör sig avspänt mellan genrerna mjukjazz, visa och snällpop. Och får till sist publikens jubel som belöning.