Riksspelman Greger Siljebo, fiol, och Lars Åberg, orgel och piano
Kammarmusik i katedralen
19 augusti
I går var det gott att slippa undan augustirusket och krypa in i domkyrkans ljusa värme, till de skickliga musikerna och det program som ingår i katedralens årliga musikvecka.
Kammarmusik är inte bara Beethoven och Boulanger. Även folkmusik ryms i detta intima format. Riksspelmannen Greger Siljebo öppnade konserten med att promenera in till en polonnäs från västgötska Sexdrega. Med sitt fiolspel lockade han vår uppmärksamhet från vardagens bekymmer ända fram till centralaltaret.
Programmet bestod dels av traditionell folkmusik, dels av Siljebos egna kompositioner. Till de senare hörde tre låtar tillägnade tre små barn, bland andra hans egen dotter – en jublande polska i dur som vittnade om en pappas kärlek till och stolthet över sin lilla flicka.
Siljebos kompositioner rör sig på gränsen mellan folkmusik och visor. De är ganska raka och enkla och mycket sångbara. Den traditionella folkmusiken däremot hoppar friskt mellan tonerna och dem framförde han med de smyckningar och förslag som är så typiska för den genren. Till exempel började en av Pers Eriks polskor leva sitt eget rytmiska liv och drog iväg oss till Dalarnas trolska tallskogar.
Kvällens mest gripande stycke var en komposition av Rättviksspelmannen Blank Anders. Den stackarn blev lämnad av flickan han var förlovad med. Och inte nog med det: när hon sedermera skulle gifta sig bad hon honom att komponera brudpolskan. Naturligtvis gick den i moll. Man riktigt hörde sorgen och suckarna vilka förstärktes av Lars Åbergs nästan bluesiga ackompanjemang.
Kammarmusik kan som sagt innefatta mycket olika slags musik. Vi östgötar är bara att gratulera till att få njuta av två veckor i sträck med denna konstform i dess olika karaktärer: först förra veckans Östgöta musikdagar och nu Kammarmusik i katedralen.