Jag saknar dig/mer än jag orkar/Kom tillbaks/ sjunger Gustaf Spetz fullständigt hjärtskärande. Det är omöjligt att värja sig, där och då känns sångaren/låtskrivaren/pianisten som en stjärna i vardande.
Bakgrunden är att hans fru fick jobb i Nicaragua medan Gustaf fick mardrömmar under hennes frånvaro, skräckdrömmar som bearbetades till sånger. Oväntat finstämda sånger med tanke på vad som framkallade dem. Finurligt framförda av Norrköpingssonens trio, inte minst rytmiskt. Allra bäst denna kväll är ändå de sköra, romantiska pianoballader Spetz bjuder på.
Men falsettsång och stora vibraton njuts bäst i små doser. Det är nog bra att spelningen stannar vid sex-sju låtar, innan mättnadskänslan tar över. Extranumret, gospeln ”Amazing Grace” passar kanske att spela i gamla Baptistkyrkan, men blir tyvärr mer bombastisk än innerlig.
Inleder kvällen gör Ensemble Lakonia från Uppsala, denna afton som trio. Gitarristen Andreas Runesson har komponerat ”Nattens lovsång”, improviserad musik, ganska löst hopfogad men som omedelbart fångar intresset. Det är blandningen av stilar som gör det, musiken ömsom svävar, ömsom kvider.
Saxofonisten Andreas Andersson får stort spelrum i mer ösiga ”När jag blundar”, ett stycke som bara ökar och ökar i intensitet och slutar som en av topparna denna afton från Uppsalatrion.
– Kan gränsöverskridande musik samtidigt vara "trevlig"? Det frågade jag mig själv på väg till redaktionen. Och kom fram till ett "javisst". När den framförs så här fint och utan pretentiösa övertoner