Vårt östra broderland var i fokus under gårdagens konsert, nästan all musik var skriven av finska tonsättare. Här fanns mycket att glädjas åt och fascineras av, till exempel PenttiLinkolas ”Wedding Music”: tre festliga och lättlyssnade satser som man tyckte om vid första genomlyssningen. Fanfarer och klockspel, rena treklanger – ursnyggt!
I Linkolas tangodoftande ”Mikä Ilmestys” anslöt Linköpings Studentsångare. En självklar balans mellan det vokala och det instrumentala är väl knappast Crusellhallens adelsmärke, men det fungerade hyfsat.
Kören framförde ett par stycken a cappella, varav Cecilia Damströms egenartade ”At Teasdale´s” var särskilt givande. Här märktes att dirigenten Christoffer Nobin även är en van körledare. Efter hans säkra arrangemang av en av Jean Sibelius symfoniska satser förenades kör och orkester i ”Finlandia”, tjusigt, glansfullt och med den patos som var Sibelius egen.
Men det var slagverksduon MalleusIncus som blev kvällens höjdpunkt! På varsin stor marimba, med massor av varma och djupa naturklanger, förtrollade Johan Bridger och Patrick Raab alla med sitt enastående spel – två virtuoser med fyra klubbor var, häftigt även rent visuellt. Vilka musiker!
De spelade Tobias Broströms ”Theatron”, komplicerad musik som höll både dem (och publiken!) på tårna, även om grundpulsen genomgående var lugn och stillsam. Deras teknik och memoreringsförmåga var inte av denna världen! Bakom dem byggde blåsarna – inte minst brasset – vackra ackord för dem att profilera sig mot.
Efter allt jubel bonus-spelade de ur Bachs Goldbergvariationer, SÅ nyanserat och obeskrivligt vackert, det lät som ett akustiskt bubbelbad…