Rimforsasonen, som är lite av en korsning mellan Jack Penaté och Lars Winnerbäck, väljer "Ge mig rosé" som inledning. Det tänder inte till direkt, men stämningen byggs upp fort. Guldgossen kryddar mellansnacket med alkoholdoftande anekdoter om Herrgår´n, han anstränger sig för att värma upp publiken och det oerhört tajta bandet gör det svårt att stå still. De sprudlar av spelglädje och den enda brist jag kan se i detta fyrverkeri till konsert är att den är lite för jämntjock. Och konsertens klimax kommer lite för tidigt, kanske redan i hiten "CP-fingret".
När det så blir dags för We are the storm, som i sina bästa stunder låter som Shout Out Louds (som i låten "Morel Park" – fantastisk!) och i sina sämre blir för gitarrskräniga, börjar det inbundet. Plågade och mörkklädda tittar de mest ner på sina skor och mellansnacket begränsas till ett par snabba meningar.
Men efter en lång uppvärmning släpper Uppsalabandet loss ordentligt. We are the storm har ett dynamiskt sound som håller publiken alert och stegrar konserten till jublande klimax nära slutet – precis den dramaturgi som förbandet skulle behöva. Dessutom avslutar de hela konserten med ett "puss".
Bäst: "Morel Park" och Guldgossens trumsolon. Samt den pimpade guldgossekepsen - swag!
Sämst: Ljudstrul för We Are The Storm.