Festival som blivit bättre

Ydre countryfestival har spottat upp sig i jämförelse med förra gången det begav sig.

Konsert2007-07-09 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ydre countryfestival har spottat upp sig i jämförelse med förra gången det begav sig.

Trots gråväder, regnväder och ett par halvtaskiga "countryband" har det inte en enda stund varit långtråkigt och ledsamt.

Även om Åsa Jinder har noll med country att skaffa, förutom att hon kamperar ihop med en countrysnubbe, så är det ändå inte fel med lite nyckelharpa och svenska visor en regnig lördagseftermiddag.

När hennes man Jonas Otter och hans band får fritt spelrum börjar det hända saker. Med lätt radiocountryanstrykning lyckas de få igång ett litet countrysväng. Det är helt enkelt en trevlig och smårar form av countryrock.

Själar sätts i brand

Att Spotnicks platsar måste bero på "Ghostriders in the sky" och att legendaren Bosse Winbergs gitarr twangar väldans gott då och då. Men var har de gjort av sina rymddräkter?

I jämförelse med Hollywoodbaserade "Moot Davis & the Cool Deal" förbleknar allt annat. Här finns honkytonk, sväng, hjärta och smärta. Davis, uppklädd i en suverän countrykostym, agerar och sjunger med en självklarhet och stilkänsla som pekar på tradition utan att bli sentimental. Och Pete Anderson (Dwight Yoakams gamle vapendragare) är ett under! Hans innovativa, lekfulla och grymma gitarrspel sätter helt enkelt själar i brand.

Stor spelglädje

Dessa båda herrar stöttas upp av bas och trummor i yppersta countryklass. Helheten är Bakersfieldcountry för 2000-talet och alla gratuleras som får uppleva dem på riktigt.

Att det hela avslutas med sväng och spelglädje av Nisse Hellberg och hans rockrävar gör inte ont, men blir till en bisak efter den suveräna åkningen upp till countryparadiset med "Moot Davis & the Cool Deal".

BJÖRN SVENSK