i går kväll
Owe Thörnqvist med Staffan Alléns kvartett
Linköpings konsertsal
Det här var den bästa recovered jag upplevt av och med Owe Thörnqvist. Det har blivit några stycken sedan mitten på 70-talet.
I går kväll var han fenomenal, både balanserad, musikaliskt medryckande, fräck och rolig. Hans berättartalang blomstrade. Gamla fräckisar blev som nya.
Den välbesatta, men inte fullsatta, salongen njöt i fulla drag. Hans folkligt för-ankrade låtar från mitten på förra seklet höll än. Därom visade allsången redan på andra låten.
Konserten började i rungande boogie woogie-takt och med "Varm korv boogie" redan som andralåt började jag bli orolig för den planerade en och en halv timme, som återstod.
Helt i onödan. När jag rusade därifrån för att skriva dessa rader hade tiden också rusat iväg, fylld av bra underhållning.
Bästa exemplet: "Albin och Pia". Den låten gjorde Owe och musikanterna till en komisk musikteater. Där fanns massor av skådespel, där musikerna hade bland annat Pias och Slaktar-Emils roller. Trummisen var gös, ett utslag av den studentikosa humor, som härskade i Uppsala under det 1950-tal, då Owe skrev de flesta av örhängena.
Det blev ett långt och krävande nummer, särskilt för 76-årige Owe Thörnqvist, men han klarade det galant.
Så förflöt den mer än två timmar långa pauslösa före-ställningen med få ballad-avkopplingar, men med massor av kända svänglåtar, en del i original, och en del roligt omgjorda.
Musikerna briljerade med instrumentbyten och spelskicklighet. Bäst i Owe Thörnqvist-genren var gitarristen Per Strandberg, som någon gång i sitt liv måst ha haft Chuck Berry som idol.
Konserten i Linköping slutade med magnifik allsång till "Dagny". Det är bara att gratulera de östgötar som i de Geerhallen i Norr-köping på söndag får upp-leva Owe Thörnqvist i toppform.