Jubileumskonsert kallades det, och naturligtvis var det så. Men man kunde också säga: rytmisk familjefest.
Och familjen omfattade i går kväll själva kören, åtskilliga före detta medlemmar i Ad Libitum, de gästande musikerna och publiken.
Det sjöngs och spelades naturligtvis, men mellan numren talades det. Återblickar på starten, intervjusamtal med gästerna - anspråkslöst, avspänt, muntert och mycket uppskattat.
Kanske vågar man påstå att rytmiskt raffinemang är lite av en specialitet för Ad Libitum. Och särskilt fint kommer detta fram när kören som i går sammusicerar med Georg Riedel. Ett tidigt exempel: hans "Jag kastar min glädje " präglas av en upprymd spelmansglädje. Än påtagligare var det rytmiska raffinemanget i "De punta y taco" i Ward Swingles arrangemang, liksom i Stefan Nilssons härliga version av "Sana sananina ". Här var därtill samspelet mellan kör och musiker alldeles storartat. I ett annat nummer av Stefan Nilsson gjorde Karin Hansson en fin solistinsats. Ett annat bejublat solo svarade Kristina Bierwendt för i " It´s all right with me". Här, kan man påstå, svävade verkligen Ward Swingles anda över framförandet.
De tre gästerna föreföll att trivas riktigt bra.
De avslutande låtarna var arrangerade av en annan mästare: Bengt Hallberg. I den norska "Å att jeg kunne" förenar han folkmusikaliska tonfall med jazziga harmonier och rytmer; det var helt underbart!
Ja, Ad Libitum, då är det bara att gratulera på 40-årsdagen!