Trender. Känns inte det som ett väldigt otrendigt ord?
Idag pågår allt hela tiden. Dåtid och framtid smälter samman till en oändlig nutid. Realtiden är den enda tiden. Bukka White ligger bara ett musklick bort från Burial. Musikgenrer har, från skivaffärernas pedagogiska rumsuppdelning, flyttat in i en enda gigantisk enrummare med yta för allt och alla, och med utsikt åt samtliga väderstreck. Huka er trendanalytiker. Framtidsforskare gör er inte besvär. Popvärlden är inte vad den varit, samtidigt är den sig precis lik.
Och så, då är vi tillbaka där vi började. Trender, finns det något otrendigare?
Låt mig trots det göra två försök att definiera strömningar i nutidens väldiga flod. Housemusikens stadiumövertagande. DJ-stjärnor som Swedish House Mafia och David Guetta fyller fotbollsarenor snabbare än du hinner säga fyrtakt.
Sedan, dess raka motsats. Akustiska instrument och en ny generation folkpop. Mumford & Sons, Fleet Foxes, First Aid Kit och såklart Dalarnas finaste, det coolaste från Leksand sedan bröderna Abrahamsson, Tallest Man On Earth. För tre år sedan var vi en handfull hänförda på restaurang L’orient. Nu säljer han ut Garden i Linköping Konsert- & kongress, månader innan konserten. Det är goda tider för akustisk musik!
Tallest Man On Earth växer hela tiden. Han har gått från lovande till färdig. Hans uttryck är urgammalt och ändå helt hans eget. Han har spelat till sig en pondus som enkelt fyller ut stora konserthallar. Och med Augustifamiljens blåssektion och en lyhörd bassist i ryggen, blir han än starkare. Samtidigt hittar låtarna ny dynamik och ny kraft.
Efter en och en halv timme blir det stående ovationer från en förvånansvärt homogent ung publik. Avskedet blir extra magiskt. Duett med livspartnern Amanda Hollingby Matsson. Paul Simons ”Graceland” överlämnas så varm och rykande färsk att den som är uppmärksam kan känna dofterna från en het Memphis-dag rulla ut över gatorna i Linköping. Stort.