Exotiska fåglar
Norrköpings symfoniorkester, dirigent Alan Buribajev, solist Martin Sturfält
De Geerhallen, Norrköping, 15/5
Idén att ägna en konsert åt "fågelmusik" är utmärkt: tonsättare har högst känslig hörsel och förmågan att gestalta vad som väckt intresset och satt fart på skapandet. Somliga är dessutom mycket fågel(sångs)intresserade.
Programvalet innebar en fyrasatsig konsertkväll. I yttersatserna mötte två virtuoser inom orkestreringens konst, och i de båda verken däremellan kom vi så nära fågelsång som det bara är möjligt. Till Respighis "Fåglarna" har tonsättare från 1700-talet levererat vad vi kan kalla utgångsmaterialet. Med stor lekfullhet, lätt och graciöst, hanterar Respighi denna musik och skapar genom sin skicklighet i orkestrering (läromästaren hette Rimskij-Korsakov) en både raffinerad och behaglig musik.
Messiaen var verkligen fågelkännare. Hans "Exotiska fåglar" från 1956 utgår från många fåglars ljud; programhäftet uppgav antalet till 47. Och exotism är det: Kina, Indien, Malaysia, Nord- och Sydamerika heter hemländerna. Också utan förtrogenhet med dessa fåglar kan man fascineras av den ständigt varierade klangväv som ensemblen presenterar och de accenter som pianosolisten om man så vill broderar på denna väv. Martin Sturfält svarade med kontrollerad intensitet för den gissningsvis svårbemästrade solostämman. Extranumret var en pedagogisk fullträff: Messiaens "Rödhaken" gav besked om hur han - också - kunde ge gestalt åt den inspiration han hämtade från fågelvärlden.
Rautavaaras "Cantus arcticus" förmedlade på ett storslaget sätt hans upplevelse av det nordliga landskapet. Jag kunde dock inte höra något av vintriga vidders ödsliga majestät; kombinationen av autentiska fågelläten och orkestersats hade mer av andakt inför storslagenheten.
Sviten ur Rimskij-Korsakovs "Guldtuppen" är enastående färgstark och fantasifull musik, fylld av variation, uttryckskraft och raffinemang. Alan Buribajev föreföll att bli alltmer entusiastisk, och elden spred sig till både musiker och publik.