Det är inte unikt att kinesiska orkestrar gästspelar i Sverige. Pekingoperan har visats tidigare i Linköping. Men ändå är det en exklusiv händelse att få möta den färgsprakande Zhejiang-orkestern.
Stor som en symfoniorkester, och uppställd som en sådan, framstår detta som en lite märklig hybrid av musiktraditioner. De flesta instrumenten och spelteknikerna är ur den gamla kinesiska kulturen: Lutorna pipa och yüeh chin. Hackbrädet yang chin, munorgeln sheng och den oboeliknande suona och många fler.
Men även västerländska instrument ingår. Och sättet att presentera och arrangera musiken är välbekant väst-influerat. I programmet växlade det mellan enklare "traditionella" stycken och nyskrivna, "modernare".
Det är en dramatisk och målerisk musik som vi också lärt oss att förknippa med film eller teater. Stort känslospel, sentimentala djup och häftiga kontraster var återkommande.
Som i den inledande "Generalens triumf"; operamusik med högt tempo och intensivt slagverk. Titlarna förstärker det sceniska, som ofta i kinesisk musik och lyrik är det scener med naturmotiv. Men även gestalter och legender. Här har funnits en rik folklig tradition av poesi, musik och berättelser.
Vi hörde flera fina solister, som flöjtisten Jian Guoji. Förutom den vanliga bambutvärflöjten ti tzu med sin vackra och mjukt nasala ton, underhöll han även med suggestivt spel på en drygt två meter lång flöjt.
Den tvåsträngade fiddlan erhu spelades enbart av kvinnor. Solisten Yu Hongmei visade stor skicklighet och känslighet i sitt spel. Det mjuka, glidande sättet att frasera och den stora dynamiken, gjorde detta till en klangmässig upplevelse.
De typiska pentatoniska (femtoniga) melodierna återkom och gav i längden ett lite utslätat intryck. Mer spännande var det moderna som i "Fjärilskvinnornas ensemble" där gränserna tänjdes och varje enskilt instrument kom fram:
Som sig bör fanns i slutet av programmet även explosiv fyrverkerimusik. Ett smattrande, hett och hetsigt slagverk förkunnade att drakarna närmade sig.
LARS H JONSSON