Konsert
Niccokick
LOrient, Linköping, 3/5
Båstadsbandet Niccokick har fått flera dåliga recensioner i rad för sina live-spelningar på sistone, men antingen hade recensenterna ingen koll eller så har de skärpt sig inför Linköpings-spelningen.
Gruppen förlorar ingen tid utan har full fart redan från början, som ett expresståg dundrar de genom gamla och nya hits, de spelar inte en dålig låt under hela setet. Frontmannen Andreas Söderlund har publiken på runt hundra personer i sin hand, han charmar oss med mellansnacket och hans svajande stämma, som hela tiden ligger på gränsen till att brytas, är inlevelsefull och trovärdigt ångestfylld.
Här råder det ingen brist på energi och det märks inte att bandet bara några timmar tidigare stod på tiljorna inför publiken på Popadelica-festivalen i Huskvarna. Att inleda med den gamla dängan " I drink to get thrilled" visar sig vara ett genidrag då den medryckande refrängen får publiken med på noterna från början. Gruppens snabba, aviga och egensinniga pop levereras i ett tajt och välspelat paket.
Första gången jag såg Andreas Söderlund i fronten på Niccokick sprang han runt som en vilde på scenen och plockade blommor ur krukorna vid Folkets Park. Det var på Parklife 2001. Sedan dess har han lugnat ned sig i utspelen, eller kanske det bara är så att han inte får plats med sådant på LOrients lilla scen. Han verkar dock vara lite sugen på att köra gitarrhalsen genom gipsplattan i taket, han måttar lite smått med den men fullföljer aldrig, för han är ju egentligen en snäll kille innerst inne.
PERNILLA GUNNARSSON