Men till detta hade tonsättaren fogat fyra nyskrivna körsatser vars texter likaledes kom från Ekelöfs diktverk och delvis var identiska med solistens.
Att det blev just Ekelöf och "En Mölnaelegi" var något av en tillfällighet. Sandström befann sig i USA och ville tonsätta en svensk text, fastän översatt till engelska. Utbudet är inte stort men den outtröttlige Leif Sjöberg hade tolkat mycket av Ekelöf och Sandström stannade för ett parti i slutet av elegin - de avsnitt som har rubrikerna "Marche funèbre" och "Avsked".
Och vi fick höra ett framförande där Marianne Eklöf först reciterade den svenska texten och därefter, ackompanjerad av trion, framförde den engelska. Kanske var det inte bara jag som förvånades över kontrasten mellan hennes smått uppsluppna recitation och den både dramatiskt- intensivt och med varm innerlighet framförda sången. Därefter kom kören in, och jag fick intrycket att Sandströms körsats erbjuder en ambitiös kör en stimulerande uppgift. Det parti som har titeln "efter Marche funèbre" är kanske det tacksammaste, och det som kallats "efter Leavetaking" gjorde starkast intryck på mig.
Är också Sandströms verk en elegi? Ibland, alldeles tveklöst. Peter Törnbloms cello sjöng med vackert vemod, och hela trion musicerade stundom med ett stilla, skönt allvar.
Publik var entusiastisk, och utöver de medverkande fick också Sven David Sandström själv del av blomsterhyllningen.
Per Olov Backman