En musikalisk berättare gladde sin publik

Tvära kast i musiken och många underhållande historier. Peter Carlsson och Blå Grodorna 
förtjänade en större publik.

Tvära kast i musiken och många underhållande historier. Peter Carlsson och Blå Grodorna förtjänade en större publik.

Foto: Hedvig Wissting

Konsert2013-07-14 23:17
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Alla goda historieberättare kommer inte nödvändigtvis från Värmland. Det visade dalmasen Peter Carlsson med eftertryck på söndagskvällen.

Snacka, det kan han. Efter en halvtimme har han och bandet hunnit med två(!) låtar. Resten av speltiden har gått åt till att presentera Grycksbo och byns alla original.

Det är fantastiskt underhållande, men Carlsson är noga med att se till att vi skrattar med Grycksboborna och inte åt dem. Humorn är av det slag som inte riktigt fungerar i tryck, men som river ner kaskader av skratt tack vare tajmingen och karisman. Det är så lätt att bli glad över det Peter Carlsson gör och står för.

Helt obetalbar är historien om de två före detta elitskidåkarna, som träffas över en kaffekask, en träff som får ett vådligt slut i hoppbacken. Det är ocksåkul när vrånga skidåkare från Lima (läs: Sixten Jernberg) kallas för mästarei konsten i att vårda en oförrätt.

Musikaliskt är det brett anlagt. Men det är tvära kast som gäller. Efter en ljuvlig tolkning av ”Sakta vi gå genom stan” signerad pianisten Kristin Stenerhag kommer en klösig version av bluesklassikern ”This hammer”. Trubadurerna Evert Taube och Carl Michael Bellman står bredvid countryfarfar Hank Williams.

Jag tycker att Peter Carlsson är samma andas barn som tecknaren Ulf Lundqvist. De verkar i nuet men är hopplöst förälskade i 50-talet och drömmer sig gärna tillbaka till Farbror Sven, gamla bilar, Sputnik och vevgrammofoner etc etc .

Den här kvällen framfördes Leroy Andersons klassiker ”The Typewriter”, alltså det musikstycke där skrivmaskinen ligger i förgrunden. Trummisen Kjell Gustavsson framförde det hela – på Karl Gerhards reseskrivmaskin – och belönades med kvällens dittills längsta applåd. Den gamle revykungen citerades förresten flera gånger under konserten: ”Nu övergår vi omärkligt från tal till sång – 15 spänn till den som hör skillnad”.

Tage Danielsson har sagt att det finns inget skönare än att höra en stor publik skratta högt och hjärtligt. Han hade gillat allt denna kväll utom publiksiffran, cirka 1000 personer borde varit minst dubbelt så många.