Peter Johanssons, Bruno Mitsogiannis och Matildas Grün popularitet här i Östergötland går nästan att ta på och publikkontakten är smått elektrisk redan innan artisterna ens har tittat fram bakom scenkulissen. Men den fuktiga luften då? Jo, matinékonserten för några timmar sedan var förstås utsåld den också.
Gruppen sätter sig tillrätta på scenen och möts av varma och välkomnande applåder. Konserten börjar, kända låtar avlöser varandra, med killarna oftast på gitarr och Matilda på bas. Mannen bredvid mig klappar, sjunger och nappar villigt och igenkännande på det mellansnack som i ärlighetens namn är, tja, improviserat. Det är kompisgnabbande internt och anspelar allt som oftast på sådant som jag inte kan relatera till.
Detta är en konsert för fans. Och dessa har S:t Annas hjältar Peter Johansson, Bruno Mitsogiannis och Matilda Grün, med rötter i Valdemarsvik, alltså många av även i Linköping.
Trions kunnande är det förstås inget fel på. Alla tre visar sig vara drivna även på piano, Peter och Bruno trakterar trummor helt okej, Peter går loss på både munspel och banjo och Matilda spelar tvärflöjt. Stämsången är också tät och snygg, men stannar för det mesta på terser och kvinter. Här tror jag att gänget förmår mer.
Under en liten önskestund uppmanas gruppen naturligtvis också att sjunga ”I want to break free” (Peter Johansson turnerar ju även med ett fenomenalt Queenprogram) och gänget framför en inte så unplugged version som får hela hallen att gunga.