– Det är trångt, berättar scenansvarige innan hon släpper in fotograferna till "diket" framför scenen. Det enorma tältet vid namn White stage är smockfullt. Tycket framme vid staketet når max när en basröst förkunnar att publiken har syndat genom att lyssna på andra band än Maskinen och därför ska straffas med en evighet på dansgolvet. Scenljuset förblindar i några sekunder innan Frej Larsson uppenbarar sig på scenen, i afton juckandes mot ett mässingskrucifix. Den av någon outgrundlig anledning aldrig officiellt släppta "Psykopat" är en perfekt inledning.
Tyvärr rör sig duon bortom den elaka hiphopelektroniska som Frej och Afasi gör så bra. Svennebananrappen i "Liv och död" och – jag avskyr mig själv för att jag tar upp det här – Afasis Dressman-outfit skapar sprickor i vad som skulle kunna vara landets coolaste fasad.