Varje år har festivalen på Skeppsholmen presenterat och avslutat en kväll med en diva av högsta karat, exempelvis Lauryn Hill och Sharon Stone. I år fylldes den rollen av Mary J Blige. Hon välkomnades och påhejades speciellt ivrigt av den kvinnliga publiken och svarade med mycket uppmaningar om att öka självförtroendet. Som en tvättäkta diva talade hon om sig själv i 3:e person, men konserten var uppenbart bara ännu en dag på jobbet för henne.
Hon sjunger egentligen bra, men vad hjälper det när hennes ljudmixare dränker allt genom att endast prioritera bastrumman. Kör, gitarrist och nio (!) syntar till ingen nytta, bara ett överstyrt basmuller som fick byxbenen att fladdra. Jag vet att ett framlyft basregister tillhör genren och jag kan visst också uppskatta det, men det här var bara fånigt!
GUNNAR EKERMO