XXXX
Matteuspassionen av J S Bach
Akademiska kören, Domkyrkans kammarkör och kammarorkester, Ex Audi, Östgöta Barock, kapellmästare Torbjörn Köhl, solister Hanna Husáhr, Emma Sventelius, Carl Fredrik Tohver, David Wijkman, Olof Lilja, Mats Persson, dirigent Marie-Louise Beckman
Domkyrkan 9/4
Matteuspassionen: två orkestrar, tre körer, sex solister - en av årets musikaliska höjdpunkter! Ingenstans finns ett sådant koncentrat av skönhet, expressivitet, innerlighet, brännande frågor, tröst och insikter som vänder blicken både ut mot världen och in i det egna hjärtat.
Redan i inledningskören öppnas dörrar till ett intensivt och mystiskt ljus. Marie-Louise Beckman hade valt ett lätt men värdigt tempo och slog därmed an den våglängd som sedan bar lyssnare och deltagare igenom de tre timmarna.
Ett nytt grepp prövades i och med Ylva Eggehorns nyskrivna och fina texter till koralerna, som åhörarna inbjöds att sjunga med i. Visst kunde jag sakna de konventionella körkoralerna, som i sin självlysande ljuvlighet utgör ryggraden i detta monumentala verk, och nu uppstod en viss ”murrighet” eftersom tonarterna sänkts betydligt. Det som vanns var att församlingen på ett påtagligt sätt fick möjlighet att delta i dramat.
Alla sångsolister hade goda röster, jag vill särskilt framhålla tre: sopranen Hanna Husáhr i arian ”Aus Liebe…” tillsammans med Anna Englund Bohms vackra flöjt, Olof Lilja som ”hjälpte” Bach att göra evangelisten till något mer än en neutral berättare, och basen Mats Persson som sjöng Kristus-partierna med en underbart märgfull stämma, uttrycksfull över hela registret.
Även orkestern har Bach gett ett betydelsebärande innehåll att förmedla, något som här togs tillvara trots spridda instrumentala suddigheter i konturerna.
Men viktigast av allt är kören! Beckman fick dem att lyfta fram olika sinnesstämningar: pöbelns raseri, troskyldighet, förtvivlan, hopp – det vill säga inslag som allas våra liv utgörs av.