KONSERT
Linköpings symfoniorkester: Mozartafton
Yoriko Asahara och Mats Jansson, piano
Andreas Hansson, dirigent
Linköpings konsertsal 9/10
I dag är det ovanligt att ett helt konsertprogram ägnas åt musik aven enda tonsättare. På Mozarts och Beethovens tid var det mycketvanligt, och på söndagskvällen fick vi vara med om just detta: fyranummer av Mozart.
Uvertyren till "Teaterdirektören" -- praktiskt taget det enda somalltjämt spelas av detta opus -- fick inleda, och här angavs tonen förkvällen: lätt, elegant, underhållande.
Orkestern klingade fint under Andreas Janssons ledning, och hanagerar lugnt, tydligt och synbarligen i bästa kontakt med musikerna.
Både dubbelkonserten för två pianon och den därefter framfördasonaten -- likaledes för två pianon -- präglades av samma stämning somuvertyren. Det är fråga om makalöst elegant underhållning; endast ipianosonatens andra sats tyckte jag mig höra en Mozart som ville hamera sagt.
De båda briljant samspelta solisterna musicerar sakligt ochdistinkt. Känslor finns det förvisso, men dessbättre ingen känslosamhet.
Avslutningsnumret, den fyrtionde symfonin, kom efter min mening att få en alltför underhållande karaktär också den.
Visst har Mozart själv framhållit att musiken inte får upphöra attvara behagfull, men här saknade jag nästan helt svärtan och smärtan.
Jo, de hördes hos cellisterna i första satsens genomföringsdel ochallvaret bröt fram också i sista satsen, särskilt i de makalösadissonanta partierna.
Men andra satsen, som förvisso är mycket vacker, är mer än så. Ochtredje satsen förlorade genom det snabba tempot den mörka och tungakaraktär som nog många med mig uppfattar som dess grundstämning.