Först mannen i baseballkeps, Jonas Lundqvist, som numera kallar sig Jonas Game. Jonas har ett förflutet i Bad Cash Quartet och visst hörs det på den musik han gör nu som soloartist. Det är samma vilja, samma styvnackade ärlighet i uppsåt och utförande. Samma dröm om att varje refräng ska nå ännu lite högre, upp upp och iväg.
Jonas Game gör ett kort set. En handfull låtar från debutskivan "ADHD" som nyligen släpptes hinner han med innan han tar vinflaskan i ett stadigt grepp och lämnar scenen. Inledningen med "New city love" lovar mer än Jonas och hans band kan hålla. Energin finns där, men hur mycket han än sträcker halsen mot skyn och pressar sin blekta röst så vill det aldrig lyfta. Trots att han sparkar på mickstativet och hoppar ner bland publiken. Det finns en Springsteensk frihetslängtan i Jonas Games musik men han når aldrig ända fram. Inte på skiva, inte på scen.
Duon Pacific angriper musiken från ett annat håll. Med en hel massa popteori i huvudet har de snickrat på sina låtar tills varje detalj fyller en funktion. Men de lämnar aldrig sina melodier i sticket, de får den plats som behövs.
Lutade mot engelskt 80-tal gör Pacific dagsfräsch popmusik. Duon är kanske ingen större liveupplevelse, två killar bakom några maskiner, en med gitarr och sångmick. Det visuella sköter ett bildspel som lämnar en del övrigt att önska. Men musiken är stark, låtarna fäster och Herrgårn vaknar riktigt ordentligt. Singeln "Sunset Blvd" sätter kroppar i ordentlig rörelse. Lo Fi Fnk i dj-båset har bara att hoppa på tåget så är festen fixad.
MATTIAS AHLÉN