"It´s really cool to be here, actually".
Några "thanks" och ett hejdå.
Mer sa inte Strokes-gitarristen med världens förmodligen coolaste burr.
Han lät musiken tala för hur mycket han gillade att vara i Sverige med sitt soloprojekt för första gången.
När Strokes jobbade till sig en närmast jobbig slackerattityd på slutet visar Hammond och co upp motsatsen. Själv vevar han frenetiskt med sin högerarm, gör hypersnabba gitarrbyten och utstrålar en ruggig pondus där han styr bandmedlemmarna med järnhand - genom att bara vara. De unga grabbarna som flankerar smilar upp sig gång på gång och ser så stolta ut som man tycka att de borde. Setet med låtarna från solodebuten "Yours to keep" är råtight.
Visst glimtar Strokesådran till med typiska basgångar och monotona gitarriff, men Hammond har en mer poppig approach. Hans stämma är gällare än Julian Casablancas och melodierna andas brittiskt 60-tal kryddat med hyllningar till farbröder som Elvis Costello och Buddy Holly. Allt utan att kännas förväntat och taget. Bara snuskigt snyggt.