4 decennier med Björn Skifs
Björn Skifs
Kapellmästare Hans Gardemar med storband
Konsertsalen, Linköping, 26/1
Vad ni än gör, ni som ska se den här konserten på lördag eller söndag. Gå för höge farao inte i pausen. Även om ni verkligen avskyr svensk 50-talsschlager med storband: sitt kvar. Ni kommer att ångra er till döddagar annars.
Den här konserten är en musikalisk resa genom Björn Skifs liv, och han börjar i köket hemma hos mamma i Vansbro. Alltså, innehållet på senaste skivan, "Andra decennier". Sånt man gnolade i mitten på förra seklet.
Själv njuter jag rätt rejält, jag som har en musiksmak som är 20 år äldre än min fysiska ålder. Men jag ser en och annan gäspning i publiken, och när vi kommer till "Regntunga skyar" så känns det nästan så i salongen också. Det underbara storbandet med violinsektion till trots. Och det mysiga mellansnacket från herr Skifs.
Jag tror att Björn Skifs älskar de här sångerna och vill att vi också ska älska dem. Men vi älskar inte honom för att han älskar det här.
Nej, vi älskar honom för det han gör i andra akten. När han kommer till sitt eget 60-tal med Slam Creepers. När han plockar fram den där rockrösten som han kunde ha besegrat världen med, och river av Bad Moon Rising så den i högsta grad medelålders publiken nästan står upp och stampar.
När han sjunger "Håll mitt hjärta" så vi tappar andan. Och när han gör en helt underbar Gipsy Kings-version av sin egen " Härligt, härligt men farligt, farligt" med sju (7!) akustiska gitarrer.
Tack vare Lasse på raden bakom, som ringde och rapporterade, så vet jag att publiken verkligen också står upp och rockar när Skifs kör "Hooked on a feeling" som extranummer. Själv hade jag då redan gått för att hinna skriva innan pressläggning.
Och det gråter jag blod för.