Garden, Linköpings konserthus
8 februari
Första gången jag hade lyckan att se och höra systrarna Söderberg live var på Polarprisgalan i Stockholm för tre år sen. Paul Simon var pristagare och blev djupt berörd av systrarnas stämföring i Simons låt ”America”. Detsamma kände nog merparten av publiken.
First Aid Kits våldsamma forcering i slutet av denna Simon-klassiker dukade säkerligen för duons världsturné. Första anhalten på den svenska delen av turnén var alltså ett fullspäckat Garden i Linköping där 1500 personer stod packade som sillar i nära två timmar, men ändå njöt av tillvaron.
Låtar från albumen ”The lion’s roar och ”Stay gold” är grunden till livekonserten. Det hör till ovanligheterna att låtar på skiva drabbar mig mer än konsertversionerna. Men hos First Aid Kit drunknar det mer subtila musicerandet i svänget och utlevelsen. Johanna Söderberg hoppar bakom klaviaturen och kastar sitt långa hår fram och tillbaka.
Amerikansk folk- och countrymusik, så kallad americana, växer sig starkare dag för dag och när man som här hyllar två legendarer, alltså Emmylou Harris och Gram Parsons, så är det begripligt att man vill sätta den etiketten på systrarna. Själv har jag börja tro att den brittiska folkmusiken är en lika stor influens. Jag syftar då på 1970-talsgrupper som Fairport Convention och Steeleye Span, eller sjungande par som Richard och Linda Thompson. Samt Sandy Denny, the queen of brittish folk.
Konsertens största applåd fick Klara och Johanna när de framförde egna balladen ”Ghost town” utan sångmikrofoner eller förstärkt ackompanjemang. Det var märkligt att höra rösterna så nära, så nakna. Märkligt, och samtidigt häftigt. Samtidigt – det finns fortfarande något valpigt över systrarnas uppträdande. Men är det en tillgång eller inte?
Jag tycker inte det. Kvartetten på scen; gitarr, klaviatur, trummor och pedal steel är inte riktigt samkörd. Man är inte alltid överens om vare sig intron eller tonarter. Mellansnacken leder sällan framåt och har man inget vettigt att säga kan man lika gärna hoppa över dem.
Å andra sidan, när allt stämmer som i givna extranumret ”Emmylou” och mjukt gungande ”My silver lining” så anar man First Aid Kits fulla potential .
Inledde konserten gjorde singer/songwritern Jo Rose från Manchester. Roliga mellansnack, fin röst, bra gitarrspel i en genre som känns rätt urvattnad för tillfället. Han drog till publikens hörbara glädje några skämt om countrysångare.
Skämten var däremot sådär. Det finns roligare varianter. Här är en. Fråga: Hur många countrysångare går det åt för att byta en glödlampa?
Svar: Fem. En som byter själva lampan plus ytterligare fyra som begråter den gamla.