Det strålade om Händels musik

Vital och riktigt, riktigt svängig. Det strålade om Händels Messias i Missionskyrkan i söndags kväll. Publiken täckte bänkraderna och några hade till och med tagit sig upp till läktaren men alla ställde sig upp vid applåderna, så att solisterna nästan rodnade av förtjusning.

Östgöta Barock inledde oratoriet och det var som om de hade gömt körsångare inuti instrumenten, för de sjöng. När Östgöta Kammarkör reste sig med sitt "And the glory of the God?" var det en magisk polyfoni som flög vidare hellre än gick. Tempot var relativt högt och välvalt, med andra ord. Det fanns ett par kvarnstenar i verket också, men på det stora hela var det en engagerande energi som fortplantade sig till åhörarna.

De fyra solisterna från Camerata Corolla var överens om en uttrycksfull gestaltning. Marie Alexis sopran var jordnära med ovanlig pondus och hennes kollega Maria Sanner hade en varm och fin alt, men var kanske lite väl anspråkslös för den stora salen. Tenoren Olof Lilja var expressiv och klangfull. Lars Johansson Brissmans harmoniska bas generös som en mindre jordbävning. Deras solokvartett mot slutet, "Since by man came death?", var mycket vackert sammansatt.

Det har hunnit ringa många nyårsklockor sedan oratoriets födelse 1741. Georg Friedrich Händel brukade anpassa Messias efter olika musikers förutsättningar och därför finns det inte bara en, utan flera versioner. Dublinversionen har setts som en förenklad variant, men musiken led inte av det. Helt trogna "Dublin" var de dock inte med sina oboer och blandade kör istället för gosskör.

De glada budskapen är många och musiken är därefter, livlig, rytmisk och omväxlande. Händel unnade sig ibland musikaliska poänger och de kom gott fram, även de rytmiska pauseringarna var klart och tydligt avgränsade.

Det var en genomtänkt tolkning som uppskattades. Att det dessutom var gratis för publiken, trots att det är en produktion av den graden, är bara att tacka och ta emot för.