KONSERT
Rossinis opera "Barberaren i Sevilla"
Ensemble ur Norrlandsoperan, Östgöta Blåsarsymfoniker, dirigent Glenn
Mossop
Linköpings konsertsal 27/10
Den här komiska operan med sina underbara melodier har ibland inspirerat till rena buskisvarianterna. Det är inget galet med buskis, inte heller är "Barberaren" något speciellt "heligt", det vill säga något man inte får skoja ytterligare med. Men lite onda aningar hade jag när jag i förväg läste att regissören Philip Zandén låter hela operan försiggå i ett hönshus!
Det ska medges att idén har sina poänger. Musiken och den vimsiga intrigen klär hönsen bra, likaså känns mycket av koreografi och kroppsspråk kongenialt. Och visst är Figaro en tupp i sin entré, där arian bågnar av attityd.
Samtidigt kan jag ibland känna en trötthet över att operor begåvas med sökta inramningar och miljöer. I bästa fall framstår regissör och övriga medhjälpare som nyskapande, därmed inte sagt att det tillför själva operan något. Men som sagt: det fungerade.
Scenografins renskalade hönshus utgjorde ett rum i rummet, och buren i hönshusets mitt blev ytterligare en rumsdimension. Det var visuellt verkningsfullt, men möjligen ställde det till en del rent akustiskt. Jag vet att textlig pregnans aldrig varit operagenrens främsta adelsmärke, men denna gång var det nästintill omöjligt att uppfatta orden i arior och recitativ.
Sångarna höll hög klass. Ulf Lundmark i titelrollen och Susanna Levonen som Rosina sjöng uttrycksfullt, och Torbjörn Lillieqvist är alltid ett säkert kort. Rossinis musik är sångbar och därför tacksam att jobba med. Allra bäst lät ensemblerna. Första aktens sista nummer ger utrymme för alla att samtidigt uttrycka sina känslor i den förvirring som råder; det är märkligt att detta är möjligt utan att resultatet blir ett ohörbart kackalorum.
Blåsarsymfonikerna fick här den ovana rollen som operaorkester. Med Glenn Mossop vid rodret visade de sig vara en följsam sådan. Vid några tillfällen slet det betänkligt i tempouppfattningen mellan scen och orkesterdike, men i det stora hela lät det förträffligt.