Dennis Östryd tolkar Ramel med tryck och kroppskomik

Povel Ramel komponerade cirka 900 sånger. Det måste vara ett hopplöst jobb att välja ut en timmes Ramellåtar. Det mesta blir ju kvar i byrålådor och diktafoner.

Povelhyllning. Dennis Östryd och Jessica Ericson(bilden är från en tidigare konsert på samma tema i Teaterns hus 2014).

Povelhyllning. Dennis Östryd och Jessica Ericson(bilden är från en tidigare konsert på samma tema i Teaterns hus 2014).

Foto: Jeppe Gustafsson/arkivbild

Konsert2016-02-21 19:34
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Betyg: 4

Povels karameller

Med Dennis Östryd, Jessica Eriksson och Bar Trio

Linköpings stadsbibliotek 20/2

Cirka 20 Ramellåtar kom med när Dennis Östryd och Jessica Eriksson hade gjort sina val till detta program. Kanske blev det lite för många bagateller hämtade från två 70-talsalbum betitlade ”Sven Olsons trio“. Men annars ett oantastligt urval.

Jag har skrivit det förut och gör det gärna igen, Dennis Östryd är en lika begåvad som underskattad vokalist. “Hallå Sverige", vill man ropa. "Kom hit och lyssna. Killen är knäckande bra!"

”The gräsänklig blues“ var en sådan stund på konserten, där Östryd hade full kontroll över sina uttrycksmedel; röst, mimik och kroppskomik. En snart 70-årig låt som han till synes utan ansträngning får publiken att nyupptäcka och ta till sitt hjärta.

En annan pärla från tidigt 60-tal är ”Nya skrytvalsen” (Det här är det bästa jag någonsin gjort). Östryd gör den med fullt tryck till något som påminner om en powerballad. Grymt!

Jessica Eriksson hade bland annat fått ”Livet är ett helvete” på sin lott. Den lanserades på sin tid av primadonnan Brita Borg. Modigt av Jessica att våga sig på att tolka en av KnäppUpp-erans största skivframgångar. Men jättesvårt att göra något eget av.

Finalens musikstycke blev ”De sista entusiasterna”. Anförda av Bruno Andersson från The Bar trio lämnade samtliga medverkande estraden i triumf. Publiken stod upp och applåderade i över en och en halv minut. Snacka om succé.