De stora gesternas afton

Norrköpings symfoniorkester bjöd på ett välmatat musikaliskt smörgåsbord när det var säsongspremiär i De Geerhallen i torsdags och Crusellhallen i går. Huvudrätten var Sergej Rachmaninovs pianokonsert, eller snarare den unga och egensinniga solisten Valentina Lisitsa från Ukraina.

Med sina fyrtio år på nacken har hon hunnit tillägna sig en teknik och utvecklat en musikalitet som imponerar. Visst är det lätt att bländas av hennes fingerfärdighet, men än viktigare är det att framhålla hennes tolkning av Rachmaninovmusiken.

Hon har förmågan att renodla sitt musicerande, harmonierna har sin plats och melodierna sin. Därefter integrerar hon. Hon förbereder anslagen i god tid och plockar upp klangerna ur instrumentet.

Men här finns även en berättarvilja och en nästan aggressiv attityd. I första satsens kadens öste hon lass efter lass ur den svarta lådan. Och därefter, helt plötsligt som kontrast, en långsam del med mycket meditativ prägel.

Då kändes det som om tillfälligheterna och den omedelbara känslan fick ta plats och det hela doftade improvisation. Ungt, attitydrikt och inspirerande. Slutdelen blev energirik med ett suveränt hanterat virtuoseri.

Nu ser vi fram emot våren och de verkliga godbitarna när hon spelar två av de andra konserterna av samme tonsättare. Som extranummer blev det både sötsaker och ett intensivt rytmiskt fyrverkeri.

Richard Strauss symfoniska dikt med allt sitt överdåd i klangprakt fick både ett högdramatiskt och ett rogivande framförande. Dirigenten Michael Francis lösgjorde en frustande berättarvilja fylld av energi i de praktfulla avsnitten men även med en känsla för de små valörerna i de svagare delarna.

Som kontrast framfördes Béla Bartoks "Konsert för orkester". Om Strauss i sitt berättande visar på de långa romantiska linjerna, har Bartokmusiken mera en karaktär av mosaik där det ibland känns som om bitarna inte vill passa samman. Det skaver. Jag upplever denna musik som bemängd av musikaliska kommatecken och semikolon. Framförandet kändes mer tekniskt än djuplodande.

Konsertintroduktionen av Michael Francis till just detta verk blev till en bruksanvisning med pedagogiska förtecken som var bort i tok för lång.

Konserten inleddes med ett kort verk av ungraren Árpád Solti, "L´origine du monde", Världens ursprung. Alltsammans som ett led i en tävling för unga komponister. Detta brett upplagda kortstycke visade både på kaos, ordning och mystiska drag. De frågor som ställdes besvarades med nya frågor.