XXXX
Crusellkvintetten, Linköpings Damkör, dirigent Hans Lundgren
S:t Lars kyrka i Linköping 22/1
Konsertens rubrik ”Att vara människa” skulle kunnat bli klyschig utan ett noggrant fyllt innehåll ”att bita i”. Programmet gav många prov på hur väl formuleringen tagits tillvara och hur den belystes från flera värdefulla håll.
Ett udda grepp: att i en konsert kombinera damkör med blåskvintett. De båda ensemblerna fungerade utmärkt tillsammans och utgjorde en harmonisk enhet. Men det var tack vare ledaren Lundgrens egen komposition och arrangemang fick vi höra dem musicera samtidigt.
Körstyckena var inte de mest lättsjungna. Ulrika Emanuelssons ”Människa” hade en stark början, följdes av viskningar och något som lät som en bisvärm. Men den var sångligt tacksam och slutackordet var underbart!
Att ingen individuell röst sticker ut från det homogena i en damkör med den här numerären är beundransvärt och ett gott betyg till de skickliga sångarna och deras rutinerade dirigent. Kanske utgjorde hans egen komposition ”Evening Solace” den största anspänningen för dem.
Kören har många förtjänster, ett alltigenom kultiverat uttryck samt ett genomtänkt och konsekvent arbete med nyanser är några av dem. Kanske hade intrycket vässats ytterligare av en större satsning på den kollektiva vokalbehandlingen, något som anades speciellt vid några i tid väl tilltagna och monumentala slutackord.
Crusellkvintetten är av klar elitklass. Deras egna stycken var bejakande och livfulla. Kvintetten av den polska tonsättaren Bacewicz kändes tonalt besläktad med nordisk musik för samma besättning.
Vackrast under kvällen: Bojesens ”Så tag mit hjerte” och Elgars ”The snow” med de för sin upphovsman så karakteristiska klangligt breda penseldragen.