Den här amerikanska kvintetten spelade modern och hårdsvängande jazz, marinerad i funk och fusion.
Det sistnämnda är ju en av jazzkonnässörer illa sedd avart, men Agenterna gav ett bra exempel på hur även den kan rymma dynamik och expressivitet.
Somligt påminde om hur Brecker Brothers musicerade i ett tidigt skede.
Det som störde mig var att basisten bara verkade ha hårdhänt och slamrigt funkspel på repertoaren, även i balladerna small det oupphörligt och påfrestande om hans strängar.
Men av keyboardisten Anthony Wonsey njöt jag utan förbehåll, hans 70-talsdoftande syntsolon vill jag gärna uppleva fler gånger.