Östgötamusiken vill verka för och i hela Östergötland. Det gör de dels genom konserter med Östgöta Blåsarsymfoniker, dels genom mindre arrangemang med grupper ur orkestern. Konstpaus är samlingsnamnet på en behändig serie kammarmusikkonserter som ges i konserthuset i Linköping. Där framträder omväxlande Brasskvintetten, Östgötabandet och – som i lördags – Crusellkvintetten.
Lördagens konsert ”Tillägnat Crusellkvintetten” gav precis vad titeln lovade: musik komponerad just för den här ensemblen.
Kompositionerna var således nutida, men det var också enda gemensamma nämnaren; styckena innehöll stor variation i både klanger och uttryck.
Mats Larsson Gothe komponerade år 2003 ”Himmelska uppenbarelser” till sjuhundraårsminnet av den heliga Birgittas födelse. Han målar hennes uppenbarelser i djärva, kärva klanger. Min egen bild av Birgitta som en milt bestämd liten nunna rubbas en aning. I första satsen ligger tonerna skärande nära varandra, men plötsligt upplöses ensemblespelet och oboen och klarinetten turas om att bli ensamma kvar.
Tredje satsen är mest melodiös, med klanger som jag känner igen mig i. Och mot slutet av verket har Larsson Gothe lagt in passager ur Birgittaofficiet ”Rosa rorans bonitatem”.
Rolf Martinssons ”Svit för blåskvintett” uruppfördes i maj 2014 och spelas in på skiva våren 2016. Uppdraget från kvintetten till Martinsson var att komponera något i Bernhard Henrik Crusells anda – vilket han också gjort men på ett alldeles (sär)eget sätt. Han har helt enkelt använt tonerna i Crusells initialer (BHC samt några E och D) och skapat en svit bestående av 10 satser med ett inledande tema. Martinssons tonspråk är därtill mildare och mer romantiskt än Larsson Gothes.
Satserna heter det de är – Tranquillo, Energico och Molto Energico. För det mesta spelar hela ensemblen ihop.
Men det finns en fin duell/duett mellan fagotten och basklarinetten, som i en senare sats upprepas av oboen och tvärflöjten. Trots att det är samma toner skiljer sig upplevelserna åt markant genom instrumentens olika klang.
Det är roligt att Crusellkvintetten lägger energi på nutida musik. Den må ibland tyckas svårtillgänglig, och de här styckena innehöll rent ekvilibristiska passager.
Men de fem instrumentalisterna framför musiken med samma skärpa och lätthet som om de spelade vilket Mozartstycke som helst. I så måtto är god konstmusik tidlös.
Program: Mats Larsson Gothe: Himmelska uppenbarelser (2003); Katarina Leyman: satsen Rött ur Färger (2008); Rolf Martinsson: Svit för blåskvintett op 98 (2014)