Bruno Mitsogiannis, Sonja Aldén, Wiktoria och Johan Boding.
Konsert
âChristmas nightâ med Sonja AldĂ©n, Bruno Mitsigiannis, Wiktoria och Johan Boding
Betyg: 3,5
Crusellhallen 10/12
SjĂ€lvklart ska det vara glam och flĂ€rd, och jag tror att den jublande publiken redan i förvĂ€g visste ungefĂ€r vad som vĂ€ntade. Fyra starka sĂ„ngare â i synnerhet AldĂ©n och Mitsogiannis, om ni frĂ„gar mig â sjöng bĂ„de var för sig, i duetter och alla tillsammans.
Med sĂ„ utprĂ€glat solistiska röster och sĂ„ngsĂ€tt kunde man tro att deras sĂ„ng i stĂ€mmor inte skulle smĂ€lta samman till nĂ„got homogent, men det gjorde det â exempelvis âHave yourself a merry little Christmasâ lĂ€t fantastiskt fint!
Detsamma gĂ€llde medleyt pĂ„ julklassiker, det var bra att de verkade lita pĂ„ melodiernas inneboende kvalitet och gjorde dessa lĂ„tar ârakt avâ utan uppjazzning eller calypsorytmer.
Att gitarristens rockiga solo utfördes pĂ„ en hög ramp med HollywoodstrĂ„lkastare och framvĂ€llande rök var stilriktigt, nĂ€r samma inramning gavs till âO helga nattâ kĂ€ndes det smaklöst. Finns förresten nĂ„gon som törs genomföra en julkonsert utan detta sönderspelade sjĂ€lvskrivna inslag?
SĂ„ mĂ„nga klĂ€dbyten har jag aldrig upplevt, nĂ€stan varje entrĂ© innebar en ny outfit att beundra. Mycket vĂ€lljud var det ocksĂ„, kanske lite för fĂ€rdigtuggat. Det mesta var maffigt, dramatiskt, fullt pĂ„drag, extra allt och i nĂ€stan alla lĂ€gen gĂ€llde det att exponera de vokala musklerna. De lĂ€tt rĂ€knade nedtonade inslagen var dĂ€rför befriande, som i kvĂ€llens höjdpunkt: Mitsogiannis tolkning av Leonard Cohens âHallelujahâ.