konsert
Coldplay
Förband: Goldfrapp
Globen, Stockholm, 7/11
Coldplay gick från okända indieförmågor till hela världensfavoritband för sådär fyra år sedan. "Jag var tvungen att bestämma migför om vi bara var ett halvbra gäng collegestuderande eller om vifaktiskt var bäst", sa Chris Martin i en intervju år 2002.
Han valde det senare alternativet och nu fyller bandet Globen medsin genomplanerat snygga känslorockshow. Färgexplosioner slungas motpubliken redan i första låten, planeter och stjärnor virvlar runt ochChris Martin far omkring som en överlycklig yogi, juckar mot pianot ochviftar med armarna.
Coldplay skulle nog ha varit ännu bättre om de inte ville vara U2.Om de tillät mer variation och vilade i Chris Martins röst och vackrapianoharmonier lite oftare. Ibland dränks intrycken i pumpandearenarocktrummor och bredbenta gitarrmattor och allting flyter ihop.
Konsertens höjdpunkter är två relativt lugna låtar: "Yellow" frånförsta plattan då bandet låter gula ballonger fyllda med konfetti fallafrån taket (ballonger som Chris Martin hackar sönder med gitarren undersista strofen). Och "Clocks" med sin genialiska pianorefräng då rosabollar studsar ner från taket på åhörarna, då trumpumpandet fyller sinfinaste funktion under hela konserten och Chris Martin går ner i bryggabakom pianot. Det är frontfigurens glädje över att vara just här ikväll som gör att Coldplays konsert lyfter ordentligt.
I det andra extranumret "In my place" springer Chris Martin helavägen längst bak i arenan och verkar oförfalskat förvånad över denhängivna publikens tonsäkra allsång. Då känns det överlagt svulstigasom präglat konserten plötsligt helt på sin plats.