konsert
Sånggruppen Romeo och Julia
Renässansmusik
Motala Folkets hus 7/4
Inga program fanns att tillgå. Det var bara att ta plats i lokalen när dörrarna äntligen öppnades. In på scenen kom så, stillsamt strosande, fyra damer och fyra herrar. De var enkelt, verkligen vardagligt klädda. En av herrarna trakterade luta (och berättade efter hand ett och annat om vad som framfördes). De sju började sjunga -- och som de sjöng!
Det som började något stillsamt och avvaktande utvecklade sig till en särdeles imponerande uppvisning.
Till en början klingade det franskt; i första hand fördes tanken till Clément Jannequin. Efter paus, när renässansdräkterna tagits på, blev det först engelskt -- visst var det väl bland andra John Dowland? -- och sedan italienskt.
Men oavsett ursprungsland och musikens karaktär: här musicerades och agerades på ett sätt som levandegjorde renässansens epok på ett tilltalande och charmerande sätt.
Damerna och herrarna rörde sig, avmätt eller mera livfullt, de spelade öppet på publiken, de visade upp en mimisk repertoar av god verkan och framför allt sjöng de: förstås i stämmor -- uttrycksfullt, skönt och med total kontroll.
Ett effektivt grepp, som kopplades i några nummer, var att ge de fyra- eller femhundraåriga styckena en modern prägel genom en lätt rytmisk förändring.
Publikens entusiasm tilltog och möjligen kulminerade den inför slutnumret, som annonserades som en "äkta italiensk 1500-talsblues". Det var det!
I sammanfattning: vokalt skickligt och skönt, rytmiskt varierat och elegant, sceniskt effektivt. Jag undrar om någon svensk grupp gör detta efter.