Carola: Jul i Betlehem 2004
Cloetta Center, Linköping
GENERÖS. Det är det första ord som kommer över mig när jag skall beskriva Carolas julshow. Sångerskan anstränger sig hårt för att nå ut till sista bänkraden, här finns det som en show på den stora arenan kräver: Ett tydligt formulerat budskap, skickligt artisteri, bildskärmar, bra ljud och en snyggt designad scenbild. Åtta grekiska pelare mot en ljuvlig stjärnhimmel, man bugar och tackar.
Carola är inte en i raden av artister som ger sig ut på vägarna i december för att riva av ett knippe julsånger. Hon sjunger inte om Jesus bara för att det just nu är advent.
Nej, engagemanget känns äkta och uppdraget är stort: hon förkunnar evangeliet. Svenskarna må vara aldrig så sekulariserade, men här sitter 5000 personer knäpptysta och lyssnar på när Carola läser innantill ur Nya Testamentet.
Inledningen är magnifik. "Dagen är kommen" börjar stilla i mjuk etnostil med en malande bourdon i botten. Intensiteten stegras och när Carola gör ett oväntat oktavsprång i sista versen frigörs all kraft. Det är överraskande och häftigt och bifallet från publiken är enormt.
Hon har ett sexmannaband bakom sig, en liten kör och en stråkkvartett, där särskilt cellisten Annika Blomfeldt ges tillfällen att blomma. Gitarristen Ola Gustavsson tillåts också sticka ut, han river av några smakfulla slidesolon och vet också hur man trakterar en wah-wah pedal.
Första delen av konserten består av svenska och engelska julsånger. Givna nummer som "Gläns över sjö och strand" följs av lite mindre givna dito som gospeln "Go tell it on the mountain".
Carola är som bäst i dessa riviga gospelnummer. Det är en sångerska som har perfekt kontroll över sitt uttryck. Men under några svindlande sekunder släpper hon kontrollen och vågar ge sig hän i musiken. Då lever konserten som mest och budskapet når även en tvivlare som jag.
Men Carola har också en överdrivet sentimental sida. Några av balladerna har fått sockersöta arrangemang och Carola framför dem med smetig intimitet. Det tycker i alla fall jag även om damerna intill mig nickar uppmuntrande till precis allt hon tar sig för.
Då hör jag hellre en anglosaxisk klassiker som "Little drummer boy" där slagverkaren Alfredo Chacon rappar fram ett budskap om allas lika värde. Eller den suggestiva gospeln "Så länge jag lever".
Den växer och växer i styrka och till sist kan inte Carola hålla sig utan börjar studsa upp och ner på scenen som ett stort lyckligt barn.
Små lyckliga barn fanns det gott om i lokalen. När Carola inbjuder dem att sjunga med i "Nu tändas tusen juleljus" framme från scenen invaderas den av hundratals ivriga småflickor. Riktigt hjärtknipande blev det när 8-åriga Mimmi Sandén med klar och säker stämma sjöng "Today a child is born"
Om budskapet går fram i musiken så är mellansnacket mindre övertygande.
Carolas små prator mellan sångerna har aldrig varit mycket att hänga i julgranen, men den här kvällen blir de närmast vimsiga och oavsiktligt komiska. Hon vill för mycket helt enkelt. Det må vara henne förlåtet, för när showen är som bäst skapar hon en varm och gosig känsla över hela lokalen.
Att på detta sätt kunna engagera en stor och mycket åldersblandad publik i över två timmar, det är få artister förunnat.