Med fyrtio Marshallhögtalare i ryggen och en volym som blåser bort mjällen ur håren levererar Stockholmsbandet Candelmass ett uppträdande så övertygande att de med lätthet skulle vinna nästa val om de ställde upp. Sångaren Messiaha är iklädd i sin vanliga munkkåpa och han kör sin patenterade doomdans med sådan pondus att scenen är nära att braka ihop. Men det är inte enbart på grund av den stadige sångaren som scengolvet är nära att kollapsa. Candelmass gör kanske sitt livs bästa spelning och blåser med lätthet bort både Accept och Sammy Hager från stora scenen. Bandets huvudsakliga låtskrivare Leif Edling har en förmåga att snickra ihop riff som självaste Black Sabbats riffmeister Tony Iommi borde vara avundsjuk på och så här från scenen blir de än mer tyngre och medryckande. Öppningen med nya plattans bästa låt "Black Dwarf" ger mig gåshud och Candelmass återfödelse gör mig så glad och det är härligt att konstatera att gäng medelålders män visar hur riktig hårdrock låter.
Candlemass blåser mjällen ur håret
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.