Inte helt lättbedömt startfält, men efter fredagskvällens genrep i Cloetta Center står det i alla fall klart att Linköping får en show väl i klass med de tidigare deltävlingsstäderna.
Särskilt när det gäller humorklassen. Artistpresentationerna är bättre än någonsin, särskilt BWO:s. Nour El-Refai är faktiskt riktigt rolig om hon bara får chansen, Björn Skifs-sketchen fick ögonen att tåras på i alla fall mig, och Björn Gustafsson bjöd på en oerhört skojig stå upp-show som vi som det tycks inte får uppleva i kväll. Trevligt med något exklusivt för de östgötar som glatt ställer upp och pröjsar när SVT vill träna tv-show.
För mest imponerande att se är nästan hur publiken helt och fullt ställer upp på att gå bananas av schlagerglädje bara för att kamerorna kräver det.
Visst, den där showdansen i pausen måste väl vara med av kulturpolitiska skäl, men annars är det lysande underhållning från början till slut.
Hur det går då? Svårt, som sagt. Men jag satsar mitt sponsrade melodifestivalvatten på att BWO och Ainbusk tar sig till Globen, att Patrik Isaksson och Frida går till Andra chansen och att resten får skämmas.
Här är låtarna ni får se och höra i kväll:
1. BWO: Lay your love on me
Abba, Boney M och framför allt en ordentlig dos Army of Lovers. Martin Rolinski högt upp i taket i en liten hiss, di gamle i en mer oklar roll bakom. Alexander Bards kläder vågar jag inte ens försöka beskriva. Det vore orimligt om detta inte tog sig direkt till Globen.
2. Mickey Huskic: Izdajice
Visst, det är roligt med bosniska, men Mickeys raspiga allvar och bredbenta gubbdans kommer att drunkna helt i konkurrensen. Risk för jumboplats, trots raketerna i sticket.
3. Frida feat Headline: Upp o hoppa
Det borde inte funka, men en liten skrällvarning för denna spralligt sommarpoppiga reggaeton. Och skånska har vi hört alldeles för lite av i de här sammanhangen.
4. Thérèse Andersson: When you need me
Okej, det är lite mäktigt när hon trycker på med sopranen och när den reverbstinna virveltrumman dundrar, men ändå: nej. Thérèse är denna veckas The Nicole. Fast The Thérèse.
5. Patrik Isaksson & Bandet: Under mitt tunna skinn
Kroppshållning är inte Patriks paradgren, men han har en schysst pipa och en klassiskt mäktig Isaksson-refräng. Tonartshöjningen kan ta honom en bit, men förmodligen inte hela vägen.
6. Caracola: Smiling in love
Här slås två rekord: Mest underkropp och mest korkade text. Det finns en risk att den bredbenta formationsdansen och skriksången går genom rutan, men jag hoppas att folk inte går på det.
7. Ainbusk: Jag saknar dig ibland
Veckans powerballad. Inte i klass med Sanna Nielsens urladdning förra veckan, men förmodligen tillräckligt krallig för att ta sig till Globen. Fast vad ska man ha noter till när det är singback?
8. Eskobar:
Hallelujah new world
De som hoppas på att Eskobar ska vara årets The Ark kan sluta drömma. De har inte Arkens status i folkhemmet och ungefär en 23-del av scenpondusen. Refrängen är vass, men det är också allt.