KONSERT
Ensemble ur Stockholms Kungliga Filharmoniska Orkester
Musik av Johannes Brahms
Birgittasystrarnas kyrka, Vadstena 31/5
För första gången hade Vadstena musikförening konsert i Birgittasystrarnas kyrka, och för första gången lyssnade jag till musik där. Kyrkorummet är -- på ett ungefär -- en sexhörning, golvet lagt med kalksten, väggarna består av slammat tegel och det något välvda taket är träklätt. Är detta akustiskt lyckat?
För mig lät det bra, mycket bra, om än med en reservation. Det första numret, pianotrion i C-dur, op. 87, framfördes med musikerna sittande långt fram till vänster i rummet. Nils Erik Spraf, violinisten, var hart när gömd för publiken bakom pianot, och mycket riktigt var det svårt att uppfatta violinstämman. Men i det andra numret, B-dursextetten, op 18, satt musikerna där framme i mitten och ljudet var härligt.
Det ska sägas, att pianotrion, oavsett musikernas placering, vittnar om att Brahms var pianist: Lennart Wallin vid pianot dominerade, fast Elemér Lavothas cello sjöng mycket vackert, framför allt i den andra satsen.
Men huvudnumret var förstås sextetten, detta härliga, ljusa verk, präglat både av lycklig melodisk ingivelse och en glad säkerhet i utformningen av stämmornas insatser. Och här musicerades det på ett särdeles tilltalande sätt: samspelet föreföll inspirerat och den lyhörda nyanseringen i tonstyrka och tempo kom musiken att leva -- och publiken att tända!