Håkan Quennerstedt, piano; Elna Carr, violin; Sofia Hansen, viola; Pelle Hansen, cello
Åtvidaberg
15 november
Adelsnäs vackra bibliotek med platsbyggda bokhyllor och kryssvalvstak bildade en skön inramning till Kvartett Quennerstedt i lördags.
Konserten började med Mozarts pianokvartett från 1785, ett beställningsverk av förläggaren Franz Anton Hoffmeister.
Stycket ansågs redan då vara för svårspelat för amatörer, men har tack och lov överlevt till våra dagar. Nu fick vi det framfört av fyra musiker med stor individuell skicklighet. Men jag hade önskat ett mer lyhördhet samspel; detta Mozartstycke innehåller små fina dialoger mellan de olika instrumenten som gärna hade fått vara tydligare. Nu var det ibland svårt att utskilja vem som för tillfället hade ordet. Och även om tempot ska vara rörligare i det avslutande rondot måste man tillåta sig vissa inbromsningar för att det vackra temat inte ska gå förlorat.
Bättre lyckades Kvartett Quennerstedt med Beethovens stråktrio från 1798, som han själv ansåg vara hans dittills bästa komposition. Här blev den ljuvliga tredje satsen, Scherzo, en sugande, nigande dans, och i det svårspelade prestot visade musikerna utmärkt prov på sin skicklighet.
Men när det kommer till ensemblespel verkar kynnet i Brahms pianokvartett, skriven 1875, passa dessa instrumentalister allra bäst. Den inledande satsen är dramatisk med drag av pianokonsert och här tog de fyra i Kvartett Quennerstedt riktigt väl vara på de spännande tongångarna och oförutsägbara ackordsföljderna.