Dirigent Lü Jia
Solist Julian Bliss, klarinett
Musik av Weber, Copland, Brahms
Konsertsalen i Linköping 11/5
Praktiskt taget fullsatt var, som sig bör, konsertsalen när Lü Jiaför sista gången som SON:s chefdirigent höjde taktpinnen i Linköpingskonsertsal. Och från första takten var det en fröjd att lyssna. Dennaorkester är så kompetent och det klingande resultatet av dess spelalltid gediget, i benådade ögonblick alldeles briljant.
Webers uvertyr till "Oberon" kanske inte rymde sådana ögonblick, mendet blev just så effektfullt och elegant som man vill tänka sig attWeber avsåg.
Så avlägsnade sig dirigenten, som vi vet alltjämt en rätt ung manoch tämligen kortväxt. Strax kom han åter in på podiet medförande ensolist som var ännu kortare och inte ens hälften så gammal. Denfemtonårige klarinettisten Julian Bliss är ett fenomen, antar jag.
Han framförde Aaron Coplands klarinettkonsert, tillkommen 1948.Några år tidigare hade Copland fått två beställningar på enklarinettkonsert -- från Woody Herman och Benny Goodman. Han skrev enoch det var Goodman som fick den.
Verket har två satser, skilda åt av en kadens. Den första, långsammasatsen kan förstås exekveras av många klarinettister. Men bara den somhar gåvan kan ge oss den så som här skedde: den sköna solostämmanladdad med innebörd.
Kadensen är inte, som vanligen, en bearbetning av tidigarepresenterat material, utan i stället en presentation av vad som kommaskall. Andra satsen, som har en episodisk karaktär, kräver av solistenen fläckfri teknik. Julian Bliss besitter den. Och det härliga var atttrots hans ekvilibristik klingade solostämman melodiskt; det var sång.
Brahms fjärde symfoni hör ju till de stora, ofta spelade. Hur man nuuppfattar den -- ja, det skiftar naturligtvis. För mig skildrar den enkamp mellan ljus och mörker, livstro eller pessimism. Det sättet attuppfatta symfonin kunde jag inte riktigt känna igen i den härtolkningen -- inte förrän i sista satsen. Främst, fick jag för mig,ville Lü Jia gestalta musiken som En Stor Romantisk Symfoni, vilket denju också är. Men alltså: i sista satsen bröt svärtan och smärtan fram;det var mäktigt.
Denna orkester är så oerhört bra. Uppdragen utanför Östergötlandblir alltfler: skivinspelningar, konserter, turnéer. Självfallet har LüJia del i detta. Och självfallet tog publiken tillfället i akt atthylla honom: inropad gång på gång, stående ovation och touche frånorkestern.